Hej! Som ni kanske förstått är min utlandstermin i Halifax slut. Igår kom jag, efter många om och men, fram till New York, där Sara och Per hämtade upp mig med öppna famnar. Jag var kanske lite av ett vrak efter att jag upplevt förseningar, inställda flyg, många sorgliga farväl etc etc. På det sista flyget, från Boston till NY, kunde jag inte sluta gråta. Det spelade ingen roll vad jag tänkte på, alla människor jag saknade, att jag skulle till NY och träffa sara, att jag snart skulle hem, att det dröjer länge innan jag får se människor jag ungåts med 24/7 med igen osv. Jag grät och grät, och därav en snygg bild nedan, vakna upp med lite svullna ögon, men mycket nöjdare iaf. Vi åt en amerikans frukost, bagel såklart, och sen åkte vi in till “stan”, NY, vid 12 och SHOPPADE till kl 18. Just nu är vi helt slut och ligger på sängen och ska väl snart sova. NY är fantastisk, dock djävulskt mycket turister, ugh. Imån ska vi se julgranen och försöka shoppa lite mindre, då det blir så himla tungt att bära på hela dagen! Har det bra iaf, även om jag saknar alla typer av människor! Här är iaf lite mobilbilder från senaste tiden.The breakfast club, människorna jag spenderade mest tid med, fint!
Annes Peter bjöd oss på kanadensisk festmåltid, här med efterrätten, pumpkin pie, mkt gott!
Ett hus med väldigt mkt julbelysning i Halifax…
Det sista man såg av Dalhousie
Utanför Michelles lägenhet, här har man hängt en del, och sjungt Bohemian Rhapsody
Vi sa hejdå till Michelle, i sin nya outfit
Jag sista veckan, kollade netflix och julkalendern
Anne gjorde rastaflätor igen, kommer aldrig mer ske, kan inte hantera fluffet dagen efter
Sen åkte jag skridskor, om man kan kalla det åkte, med Abby och Mikki
Sen sa jag hejdå till Anne och Peter
Sen lagade jag också vääääldigt god mat, som den butler jag var till Kristin sista veckan, snäll kompis!
Resultatet av våra målade koppar, min och Kristins, väldigt vackra!
Vi åt en sista lyxfrukost innan vi sa hejdå igår, torsdag. Det var gott även om den fick slängas in i munnen innan jag skulle åka. Jag grät inte, men sa väldigt få ord ist, för att inte börja lipa, herregud vad jag hatar att säga hejdå. Sen gick jag också som en liten tickande gråtbomb hela dagen, men det är okej att lipa lite ibland.
Vakna med lite svullna ögon, fast ändå redo för att ta mig an NY