Men, kan jag bara få en vanlig kaffe med mjölk tack? No, that’s just not how they do it in Canada…

Jag vill idag förklara för er den frustration och förvirring som råder då jag, eller vi skandinavier generellt ska köpa kaffe här i Kanada.

Oftast innan jag ens kommit fram till disken så ställs fråga ett av personen som jobbar bakom disken. Vi kallar denna P som i person. För att göra allt enkelt är jag “J”.
Fråga nummer ett ställs antingen:
P – “Hi how are you?”

Redan här är jag lost. Sjukt förvirrande fråga då man egentligen inte alls tänkt mingelprata just nu utan är förberedd på att säga vad du vill ha, jag är redo att få mitt kaffe och har varit hela morgonen… Lite förvirrat svarar du:
J – “Im good, and you?”
Hela konversationen är egentligen helt meningslös, för varken jag eller människan bakom disken bryr sig om hur den andre mår. Därför föredrar jag nästa version:
P- “Hi what can I get for you?”
Enkelt svar:
J – “A coffee please”
Eller inte, följdfrågan kommer direkt:
P – “What type, blonde, medium roast, or dark roast?”

Ööööhhmmm… Efter att du dina 10 första gånger frågat vad skillnaden på de olika roasterna är bestämmer du dig som svensk såklart för medium. Medium, inte för starkt och inte för svagt, lagom liksom. A shit va bra, då vet du det tills nästa gång, medium, kom ihåg.

Okej det va ju inte så svårt, så kan jag få mitt medium kaffe nu? Nej, nej, nej, not how it’s done in Canada, istället kommer nästa fråga:
P – “What size would you like?”
Och så länge du aldrig varit på detta café förut så måste du tyvätt här också fråga om hur storlekarna är, för alla skiljer sig. Det ena caféts medium kan va den andras large osv osv. Och låt oss heller inte glömma att Starbucks tom har andra namn för sina storlekar, här gäller inte small, medium eller large, utal tall, grande och venti. Förvirring förvirring. Så efter att du utefter dagens koffeingbehov bestämt storlek på din kaffe, tänker du lite halvstressad, yes I made it.

Men icke, du tar din kaffe och vänder dig om för att hälla i en skvätt mjölk. Detta folk, det är enklare sagt än gjort. På bordet väntar inte bara en kanna mjölk, där väntar minst fem olika kannor mjölk. Soya, mjölk med 0,1%, 1% eller 2% fetthalt (vad är ens skillnaden liksoom), skimmed milk (som jag aldrig förstått mig på), cream (helst i två olika fetthalter den också). Shit, vad motsvarar grön mjölk hemma då? En kvart senare då du bestämt dig för en av de olika procenthalterna mjölk, oftast den med mest mjölk i av någon anledning, så är det äntligen dags att njuta av den där koppen kaffe som du kämpat så hårt för. Kanske vi borde införa detta i Sverige, eller Skandinavien generellt, att folk ska få jobba lite för sitt kaffe liksom, ingen “kaffe med mjölk” här inte.